Den sista april 2019 satte jag spaden i jorden för första gången i gräsmattan som skulle bli vår nya trädgård. ”Klonk!” lät det. Under den gröna gräsmattan dolde sig en tidigare parkeringsplats, 45 cm hårt packat stenkross blandat med skärvor från kakelugnar, rostiga plåtbitar, märkliga järndetaljer och tegel från den gamla skolan som vi nu bodde i. Bilder från när vårt hus hade varit en kyrksal visade dessutom att parkeringen varit minst 200 kvm stor, komplett med belysningsstolpar. Jag hade behövt en armada med grävmaskiner, tonvis med ny matjord och en plats att dumpa grusiga och skrotiga massor. Bestyckad med bara en spade och med tomma fickor fick jag tänka annorlunda.
Runt huset hade vi problem med regnvattenintrång genom grunden som består av stora granitblock. Hängrännorna hade rostat sönder och när det regnade föll mycket vatten på enstaka ställen runt grunden. Fogarna i grundmuren hade vittrat och rötter från gräs och växter som planterats längs fasaden hade hjälpt till att luckra upp bruk och bryta ner fönsterträ. Vi skulle bli tvungna att lägga pengar på att gräva bort jord och gräs närmast huset, lägga dränering, laga hängrännor, byta fönster och foga i grundmuren. Här fanns lösningen, de uppgrävda grästorvorna skulle få bli ny jord i min blivande trädgård.
En gammal hägg i dåligt skick sågades i ganska små bitar och lades som ett plockepinn mitt på gräsmattan/P-platsen. Ovanpå trädet lastade vi sedan allt gräs och all jord vi grävde upp runt huset. Jag annonserade på lokala facebooksidor efter säckar med höstlöv och fick donationer med gräsklipp och ogräs från såväl nära som långväga grannar. Min blivande jordhög växte till ett berg och trädet försvann helt under högen. Den här typen av jordfabrik har många namn och kallas ibland jordlimpa, ibland lasagne eller med ett tjusigare tyskt namn hügelbädd. Min hügelbädd var gigantisk och skräpig mitt på tomten, den skämde utsikten över Mölleån och Bästekille backar. Mina vänner ifrågasatte varför jag nödvändigtvis skulle bygga en egen potatisbacke framför utsikten, men jag älskade den! Och kommande år matade jag den med så mycket gödsel, löv, gräsklipp och hushållskompost jag kunde lägga vantarna på. Varje år planade jag ut högen lite till dess att jag kände grenar från trädet med spaden.
Nu har tre år med högen passerat. Den har sjunkit ihop allteftersom trädet i botten bryts ner och maskar och andra nedbrytare jobbat med löven och de färska växtdelarna. Jag har plockat bort sten, sten och ännu mer sten som följde med grässvålen från husgrunden. Och nu har jag ett fungerande och levande lager jord i min trädgård ovanpå parkeringsplatsen. Det växer grönsaker så att det knakar. Jag har helt enkelt bakat jord med hjälp av olika växtdelar, stora och torra och små och mjuka, tillsatt jäst – mikroorganismer i form av stallgödsel från bonden intill, hushållskompost och vanlig trädgårdsjord och vattnat när det varit torrt länge. Nu gäller det att hålla liv i jordbaket genom att tillföra nya ingredienser som kan bli ny jord varje år för att kompensera för det mina grönsaker och blommor äter upp. Lösningen heter täckodling och är för latmaskar, mer om det i ett senare inlägg.
Glöm inte att kissa i en kanna och ge sommarblommor och grönsaker guldvatten. 1 del kiss till 10 delar vatten. Vattna på rötterna så kan du lugnt äta ovanjordiska blad och frukter utan risk.
Sommarhälsningar från min hemmabakade jordplätt, Sanna
